German 1480-1538 Albrecht Altdorfer Galleries He most often painted religious scenes, but is mainly famous as the first frequent painter of pure landscape, and also compositions dominated by their landscape. Taking and developing the landscape style of Lucas Cranach the Elder, he shows the hilly landscape of the Danube valley with thick forests of drooping and crumbling firs and larches hung with moss, and often dramatic colouring from a rising or setting sun. His Landscape with footbridge (National Gallery, London) of 1518-20 is claimed to be the first pure landscape in oil. He also made many fine finished drawings, mostly landscapes, in pen and watercolour. His best religious scenes are intense, sometimes verging on the expressionistic, and often depict moments of intimacy between Christ and his mother, or others. His most famous religious artwork is the The Legend of St. Sebastian and the Passion of Christ that decorated the altar in the St. Florian monastery in Linz, Austria. He often distorts perspective to subtle effect. His donor figures are often painted completely out of scale with the main scene, as in paintings of the previous centuries. He also painted some portraits; overall his painted oeuvre was not large.  Related Paintings of Albrecht Altdorfer :. | Crucifixion | Sebastiansaltar des Augustiner Chorherrenstifts | Auferstehung Christi | Mountain Range | Die Alexamderschlacht |
Related Artists:
Abraham Bloemaert
(1566, Gorinchem - 27 January 1651, Utrecht), was a Dutch painter and printmaker in etching and engraving. He was one of the "Haarlem Mannerists" from about 1585, but in the new century altered his style to fit new Baroque trends. Bloemaert was the son of an architect, who moved his family to Utrecht in 1575, where Abraham was first a pupil of Gerrit Splinter (pupil of Frans Floris) and of Joos de Beer. He then spent three years in Paris, studying under several masters, and on his return to his native country received further training from Hieronymus Francken. In 1591 he went to Amsterdam, and four years later settled finally at Utrecht, where he became dean of the Guild of St. Luke. He excelled more as a colourist than as a draughtsman, was extremely productive, and painted and etched historical and allegorical pictures, landscapes, still-life, animal pictures and flower pieces. In the first decade of the seventeenth-century, Bloemaert began formulating his landscape paintings to include pictoresque ruined cottagges and other pastoral elements. In these works, the religious or mythological figures play a subordinate role. Country life was to remain Bloemaert's favourite subject, which he depicted with increasing naturalism. He drew motifs such as peasant cottages, dovecotes and trees from life and then on his return to the studio, worked them up into complex imaginary scenes. Among his pupils are his four sons, Hendrick, Frederick, Cornelis, and Adriaan (all of whom achieved considerable reputation as painters or engravers), the two Honthorsts, Ferdinand Bol and Jacob Gerritsz Cuyp.
Sylvester Feodosiyevich Shchdrin
painted Terrace on the Seashore in 1828
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).